Turbulens kring tidigare ministrar för bostäder, Mehmet Kaplan och Yasri Khan (båda mp) har delvis lyfte slöjan och visade något som länge har varit känt för forskare, men har varit något av en fråga att diskutera – nämligen de faktiska vinsterna av politisk islam i Sverige idag.
Bakgrunden till dagens islamistiska inflytande i våra politiska partier och institutioner kan sägas ha börjat strax efter andra världskriget, när det muslimska brödraskapet etablerat sig i det forna Västtyskland (i Sverige, har de varit i drift sedan slutet av 1970). Brödraskapet strategi utvecklats sedan många år tillbaka, var att bilda, bli en del av (eller i vissa fall ta över) utbildningsinstitutioner, sociala nätverk och så kallade centrum för dialog.
Slutet spel.
Målet var att etablera sig politiskt och socialt i olika europeiska länder med befintliga muslimska samhällen, och därmed få inflytande över ”sin egen” muslimska gruppen. Grundtanken var att ”muslimer” bildar ett kollektiv med en viss specifik definition av vad som utgör Islam. Detta är fortfarande en grundidé med islamister; som Abirisak Waberi, tidigare medlem av den svenska riksdagen (Moderaterna) och Omar Mustafa föregångare som president för Islamiska förbundet i Sverige (IFI, se nedan), sa: ”. Islam har endast en definition” Det är ett uttalande som Waberi aktier med islamister i allmänhet och sammanfattar vad som är en grundläggande idé med alla muslimer som ännu inte förenas med islamisk historia och privatiserades deras religiösa tradition, det vill säga som inte har gjort religiösa övertygelser en privatsak.
Muslimer i Sverige är faktiskt inte är medlemmar i någon organisation som helst. Så det är dags att påminna om vår ståndpunkt, att i Sverige, är en privat angelägenhet religiös identitet och att i vårt sekulära, religiöst neutralt land, vi lever i en gemensam samhället, inte flera parallella sådana.